Om Folkbildningsrådet, SST och religionsfrihet i Sverige

År 1991 kom en ny folkbildningsförordning. Utifrån den bildades Folkbildningsrådet (FBR) vars beslut att utse bidragsberättigade aktörer då blev målstyrda istället för, som tidigare, regelstyrda. Folkbildningsrådet får över fyra miljarder kronor att fördela till folkbildningen varje år.

På Dagen debatt (12ds) påvisar Sameh Egyptson att Folkbildningsrådet under tjugo år fördelat ”allmänna medel till en studieorganisation [Ibn Rushd] som sprider rasism, judehat och homofobi”.

Det står i bjärt kontrast till Ibn Rushd:s hemsida som påstår att de ”verkar utifrån muslimska värderingar om att sprida rättvisa, uttrycka solidaritet, säkra människans frihet, bejaka mångfald”.

Fr o m halvårsskiftet 2017 blev huvuduppgiften för Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) att vara expertmyndighet för trossamfundsfrågor i vid bemärkelse. Myndigheten fördelar årligen statsbidraget till trossamfunden i form av organisationsbidrag, verksamhetsbidrag och projektbidrag. År 2018 uppgick stödet till drygt 83 miljoner kronor.

Att offentligt uttalade religiösa – och bidragsanpassade – normer inte överensstämmer med internt uttalade bud och pliktkrav finns det fler exempel på än vad som ryms här.

Jehovas Vittnen (JV) vägrades statliga bidrag under 12 år för att de vägrade att 

ta emot blodtransfusion.

Efter Högsta förvaltningsdomstolens dom den 24/10 2019 ändrade sig regeringen och gav JV statliga bidrag. I domen står det att en förutsättning för statsbidrag var att samfundet INTE uppmanar sina medlemmar att INTE godta att samhället i vissa frågor ingriper till förmån för barn.

Men 67 avhoppare från JV skriver (SvD 8/11 -19) att föräldrar fortfarande uppmanas att vägra blodtransfusion för sina barn i JV:s mediekanal 

Dags nu att vi i Sverige utvecklar en ny religionspolitisk agenda, börja med två tydliga mål.

  1. Sverige ska förbli en sekulär rättssäker demokrati som vilar på den västerländska judisk-kristna traditionen.
  2. Sverige ska tillförsäkra människorna som bor och uppehåller sig i landet en konsekvent och likvärdig religionsfrihet med rättigheter och begränsningar som ryms inom FN:s och EU:s konventioner om religions- och åsiktsfrihet. Gränsdragningen för vad som FÅR och INTE FÅR göras i religionsfrihetens namn måste preciseras.

I väntan på att något parti initierar den politiska processen kan mer närliggande åtgärder vidtas.

Folkbildningsrådets – FBR- beslut att bevilja aktörer statliga bidrag ska återgå till att vara regelstyrt och inte som nu målstyrd.

FBR ska förstatligas och som myndighet verka under regleringsbrev och med samma offentlighetsprincip som övriga statliga myndigheter.

FBR ska åläggas att tillämpa – nya för uppdraget särskilt skärpta – likvärdiga demokratikrav på aktörer som beviljas bidrag.

Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) ska åläggas nya och samma demokratikrav som FBR på aktörer aktörer som beviljas bidrag.

SST:s ska bantas och dess uppgift endast vara att fördela medel till bidragsberättigade aktörer och beslutet från 2017 att SST ska ”vara expertmyndighet för trossamfundsfrågor i vid bemärkelse” ska hävas.

I dagens och morgondagens Sverige med stor närvaro av människor från totalitära och teokratiska regimer krävs 

en tydligt sekulär religionspolitisk agenda.

FBR:s och SST:s myndighetsuppdrag ska vara att värna religionsfrihetens lagskyddade tillämpning. Med nuvarande bristfälliga regelverk och rutiner för bidragsutbetalningarna bidrar dessa myndigheter till att undergräva svensk religionsfrihet.

Ytterst vilar ansvaret på våra politiker som ännu inte tagit sig religionspolitiken som ett viktigt sakpolitiskt område i en föränderlig värld.

Ulf Lönnberg

Författare: Ulf Lönnberg

tidigare fritidspolitiker fram till fyllda 75 år. Nu driver jag bloggen www.svenskreligionspolitiskdebatt.com