Att imamen påstår sig kunna utfärda undantag för dödsstraff för muslimer som lämnar sin tro/islam när de befinner sig på svenskt territorium är i vår svenska rättsstat irrelevant. Imamens rättsordning har Koranen som rättskälla.
POLITISK ISLAM som genom politisk partibildning och politiskt partiarbete tar steget över och arbetar öppet under sin rätta fana kan ta sig in i riksdagen och omsider med demokratiska medel omdana Sverige i totalitär riktning genom legalt lagstiftningsarbete. (Tills motsatsen är bevisad har det muslimska partiet ”Nyans” att övertyga valmanskåren om det motsvarar våra krav på vad ett icke-konfessionellt parti är och ska vara.)
Mot detta har vi att mobilisera ideologiska och politiska demokratiska krafter. Det gäller även individer som är religiösa utövare – oavsett religionstillhörighet – som själva äger vägvalet att försvara en sekulär och förstärkt religionsfrihet med rättigheter och begränsningar utan vilka ingen demokrati kan fungera.
Dags att agera i god tid före valet 2022.
Ta steget och medverka för denna sak http://www.svenskreligionspolitiskdebatt.com
NEDAN: Min kommentar på Facebook till en inkommen kommentar om att vi aldrig kan veta vad ett (nytt) parti kommer att göra i riksdagen
Exakt så – ingen kan förutspå hur ett nytt parti – oavsett vad som står i dess partiprogram – kommer att agera om och när det väl har tagit plats i i riksdagen.
Den förutsättningen gäller ju i alla politiska frågor oavsett om de specifikt redovisats i partiprogrammet eller ej.
Om det exempelvis skulle visa sig att ett parti skulle ha haft införande av dödsstraff i sin dolda agenda och börja driva frågan enligt gängse beslutsprocesser i parlamentet torde ett sådant beslut vara alltför destruktivt och stå i strid mot dagens värderingar i vårt land och därmed röstas bort – ett sådant förslag skulle med stor sannolikhet också väljarna straffa hårt.
(Sannolikt skulle några tondöva medlemmar ha avslöjat vilka interna strömningar som partiet hyste utan att det redovisats öppet. Men låt oss tänka bort det i detta exempel.)
Exemplet ovan visar också hur viktigt det är att riksdagsledamöter/partistrateger upprätthåller en bred och öppen omvärldsbevakning. Ibland tycks frågor vara så udda och extrema att de inte behöver bemötas. Men att möta alla udda frågor med tystnad och vägran att diskutera kan straffa sig – hoppas lärdomen av ”strategisk tystnad och förnekelse” i fallet SD har något att säga oss i framtiden. Inte minst när det gäller opinionsbildare med kopplingar till imamen som redan nu ”vill undanta Sverige från vissa sharialagar”.
Det muslimska parti som hittills tydligt aviserat ambitionen att ta plats i kommuner och riksdag är patient ”Nyans”. Jag har efterfrågat deras partiprogram och fått svaret att det ännu inte i klart. Beträffande eventuell öppen och dold agenda omsider, se ovan om det latenta hotet om att dödsstraff skulle hamna på dagordningen.
På 1980- och 90-talen fanns centerpartister som naivt och blåögt kunde tänka sig viss särlagstiftning för muslimer.
Miljöpartiets och socialdemokraternas kontraproduktiva och förlåtande förhållningssätt till politisk islam måste kväsas i vårt försvar av vår rättsordning över tid.
I Norge var KD:s systerparti i begynnelsen ett konfessionellt parti. KD i Sverige valde från börja den icke-konfessionella politiska vägen. (Men initialt finns exempel på att den icke-konfessionella vägen fick försvaras internt.) Alla partier har intågen form haft sina ”barnsjukdomar”.
Nu till imamen (på skärmdumpen) och hans gelikar. Han förordar en annan rättsordning med Koranen som rättskälla.
Politisk islam och för i vissa muslimers religiösa utövning finns ingen rågång mellan politik och religion, tvärt om som den citerade imamen bekräftar.
Hör handlar det inte om en enskild politisk sakfråga utan om att förorda och uppmuntra en tillämpning aven annan rättsordning g på individnivå oavsett vilka lagar som gäller på det territorium som islamskt bokstavstrogna verkar och uppehåller sig.
På sikt måste vi etablera ett sakligt och respektfullt samtal om vad icke-konfessionellt parti innebär med våra mått mätt. Än så länge är det svårt att finna muslimer som vill ta på sig den pedagogiska uppgiften.
Och bland muslimska partibildare tycks råda totalt ointresse – vilket gagnar de som i religionens namn vill införa sharialagar och en rättsordning som har Koranen som rättskälla.
Jag kan inte komma ifrån att vi alla – INKL ALL RIKSDAGSLEDAMÖTER – har att mobilisera, initiera och delta i ett samtal som – med med- och motparter – till försvar för vår rättsordning.
Varken imamer eller andra ska stå oemotsagda i denna sak.
Utan religionsfrihetens rättigheter och begränsningar fungerar ingen demokrati.
/Ulf Lönnberg
Svensk religionspolitisk debatt 