Om Radiohjälpen och generalsekreteraren Karin Henschens ingångsvärden

Radiohjälpens generalsekreterare Kristina Henschen svarade förtjänstfullt snabbt på mina tre frågor den 27 maj.

Hon försäkrar: ”Vi skulle aldrig stödja en organisation med kopplingar till terrorism naturligtvis, och gör inte heller det.”

Faktum kvarstår dock att olika samarbetsformer mellan två eller flera organisationer signalerar i varierande grad deras gemensamma eller överlappande agendor, värderingar och målsättningar. I sammanhang där statliga, regionala och kommunala aktörer har samröre med civila utförare finns lagligt reglerade och förordningsstyrda villkor.

I sådana offentliga sammanhang finns demokratikriterier – i lag eller i förordning – som vägledning för parternas villkor och målsättningar för samarbetet. (I många fall borde de vara tydligare.)

Stiftelser, som Stiftelsen Radiohjälpen, har stor frihet att stadga sina egna ändamål och arbetsmetoder. Man brukar säga att en stiftelse äger sig själv. Stiftelser karaktäriseras av svag insyn. Till och från kommer politiska förslag om att insyn och kontroll bör stärkas.

Radiohjälpen har beslutat att finansiera 400 matlådor till Islamic Relief som de ska dela ut till mottagare som de själva väljer.

Radiohjälpen skulle vinna mycket i förtroende om deras hemsida (som är tämligen utförlig) kompletterades med dokument som tydligt redovisar Radiohjälpens värdegrund och dess lika demokrativillkor för alla som får ta emot deras gåvor.

Kristina Henschen skriver också ”Vårt stöd används aldrig till evangeliserande eller missionerande verksamhet”. Här krävs ett förtydligande ty i nästa bisats räknar hon upp exempel på berättigade samarbetspartners såsom ”biståndsorganisationer [som] kan vara relaterade till tex kyrkor och samfund osv tex ACT Svenska Kyrkan eller PMU.” Lägger vi till Radiohjälpens senaste gåva till Islamic Relief framstår kategoriseringen ”evangeliserande eller missionerande” förvirrande och inkonsekvent.

För att öka allmänhetens förståelse och acceptans krävs fördjupade definitioner och nya strikta gränsdragningar i allmänhet och ett nytt förhållningssätt till förekommande religiösa organisationers politiska grenar.

Här utgör politisk islam en särskilt utmanande kraft i vårt politiska landskap. Vår svenska sekulära rättsstats religionsfrihet vilar på förutsägbara och rättssäkra rättigheter och begränsningar.

I Sverige, som i andra demokratier, kan inga i religiösa urkunder och lagar explicit föras in i statens rättsordning eller tillämpas i kraft av sina källor. All lagstiftning sker i riksdagen. Olika religiösa rörelser gör olika anspråk på att påverka samhället utifrån hävdvunna normer och traditioner. Religiösa och politiska rörelser som inte godtar vår rättsordning och det faktum att Koranen utgör rättslig källa för politisk islam försätter Radiohjälpen i ett dilemma som dess ledning hitintills verkar helt omedveten om.

Till Radiohjälpen, som verkar som stiftelse, kan vi bara vädja om att deras demokratikritier för gåvomottagare skärps och att vi i möjligaste får veta i förväg till vilka mottagare insamlade medel ska slussas vidare.

För Radiohjälpens framtida utveckling och i omsorg om dess breda folkliga stöd behöver de politiska partierna ta sig an insamlingsorganisationernas förutsättningar. I synnerhet med för att öka allmänhetens adekvata insyn till gagn för vår demokrati och rättsordning i värld med aldrig sinande behov av humanitär hjälp.

Ulf Lönnberg

Författare: Ulf Lönnberg

tidigare fritidspolitiker fram till fyllda 75 år. Nu driver jag bloggen www.svenskreligionspolitiskdebatt.com